DON'T STOP MOVIN'

Drar och firar Farmor på mors dag  nu <3


Gurran har fått stödhjul av en kompis, för han har nämligen lärt sig cykla utan nu! :D Så duktig!! Så nu fick Gustav dem, och han är så sjukt nöjd. haha!

10 minuter sen. Han har typ jordens sämsta balans, haha. Kommer antagligen inte lära sig cykla förän skolan börjar ;) Jag som är så emot stödhjul men vad gör man när ungens i princip enda passion i livet är cyklar? :P Haha

God morgon!
7.30 väckte Gustav mig, gött :) Dock lite trött eftersom jag inte kunde somna förrän efter 2 igår. Men men, det kunde va värre ;)

Ska slänga mig i duchen strax, sen ska jag och lillkorven ut en stund innan det är dags för lunch. Sen får korven sova middag i vagnen och jag drar iväg och letar sommarskor till honom. Han vägrar ju öppna sandaler för då får han sand i skorn, hehe. Så vi är på jakt!

Mariebergsskogen igår!

Alla på facebook är galna. Även min granne som spelar den jävla dretlåten i bött.
Jaaaaa vi har hört nu?
Hade blivit så jävla nöjd om Sverige kom sist, så sjukt nöjd!

Radion lär ju inte spela skiten mindre nu :(
Alltså, vad är det med låten som gör att folk tycker den är så bra!? Jag förstår verkligen inte :O


/går å lägger mig

Världens bästa ettåring va du <3

 

Jag minns när Gustav va nyfödd, någon månad typ och jag grät varje dag. Konstant alltså. Jag mådde så sjukt dåligt och hatade mig själv efter snittet och allt i samband med förlossningen. Jag älskade Gustav och han såg mig aldrig gråta, det va bara när han sov så klart.

Jag fick ju göra nån rutin"utredning" om depressioner på bvc och fyllde i nåt papper. När bvc-sköterskan såg vilka alternativ jag kryssat i så blev hon helt chockad. Hon trodde mig nästan inte att jag mådde så dåligt, för jag var ju så glad och så "normal" och verkade så lycklig med Gustav. Hon skickade mig vidare direkt till en läkare och gav mig order om att säga rakt ut att jag var en bra skådis, och jag skulle berätta allt i detalj hur jag mådde.

Kanske är jag en bra skådis?
Det känns så. Jag skrattar, leker med Gustav, badar, gör utflykter, fikar och sysselsätter mig hela tiden. Låter inte mig själv sitta stilla ensam alls, får då hinner verkligeheten ikapp och allt brister.

Allt jag kämpat så för i flera år, min familj, det håller på att gå sönder och jag går under.
Men ingen ser det, för jag är upptagen med att skratta er upp i ansiktet och skämta om min fetma, då ser ni inget annat. För om någon skulle se en tår och fråga hur jag har det, så skulle allt brista och då skulle jag inte kunna sluta gråta.


Så just nu, kanske det är bra att jag är världens bästa skådis. Och framför allt är det bra för min föräldraroll. Skulle aldrig förlåta mig om det här gick ut över Gustav.
Har köpt en awsome pool till honom och sagt att han ska få den när vi bor på Långtäppan.
Som en muta liksom. Eller va fan man säger? En må lite bättre över denna röra-present.



Hoppas av hela mitt hjärta att vi kan fixa det här.

Bild från slutet av maj 2008, exakt fyra år sen. Två månader innan G flyttade in i magen <3

 

Panikattack delux, välkommen (y)

God morgon.
Fredag!

Helg för de flesta, men jag har ju lördagsmorgnar med jobb också så jag kan aldrig grikigt tagga ordentligt för helgen på fredagar ;P Haha.


Gustav sitter här och tittar på Molly Monster på barnanalen(!) och smörjer in sig med lite extra solkräm ;P Vi ska strax gå nu.
Ser ut att bli en lika awsome dag idag med sol! :D Löööön idag också, äntligen! Ska köpa massa massa saker. Men viktigast, sandaler och sommarskor till familjen. Frågan är vart det ska inhandlas? Tänker på G. Själv får det väl bli skopunkten ;)

Nä. Nu ska vi dra! :D

<3

Så. Då var kontraktet skrivet och ja.
Ingen återvändo liksom.

Men det känns bra. Eller nej, såklart det inte gör men det kanske blir bra? Nån gång.
Det är inte slut liksom, inte helt. Men det här kan kanske behövas. Vi får väl se.
Bra mår jag inte ändå. Vågar inte säga nåt till Gustav, förstår inte hur jag ska lyckas linda in det så att han ska förstå att vi ändå är en familj.
fan fan fan.


När jag läser mina gamla blogginlägg från 2008(innan G fanns) och stora delar av 2009 så blir jag nästan lite avundsjuk hur mycket jag "vågade" skriva ut i bloggen. Då sket jag i vem som läste eller vad folk tyckte. Men nu är det så mycket att tänka på själv. Plus att jag fått en del skit från släkt för att jag varit ärlig. Inte för att det spelat någon roll kanske men.


Blaha, vet inte vad jag ska skriva. Ville bara få ur lite känslor och random tankar som surrar runt. Det är mycket sånt nu.

Oktober 2011. <3

Idag kl 15.30 händer en sak som kommer förändra hela framtiden.
Ett steg in i ett helt nytt liv. Typ.

Det är en enorm förändring och något som jag aldrig trodde skulle hända, någonsin.
Men ibland tar livet en vändning eller fem och allt blir kaos och upp och ner och man förstår inte hur man hamnade i den här soppan. Men så står man där, förvirrad och uppriven.

2012 - året då allt skiter sig och allt går åt helvete? Det har ju börjat så för många många, så varför inte också för mig? Varför skulle det gå bra liksom?


Läskigt, sjukt och ofattbart. Jag vill verkligen inte. Inte alls. Men allt som en måste göre är inte roligt, så är det ju. Ibland måste man bara se till vad som är bäst, både för en själv och för sitt barn och hela situationen. Och i vårt fall, just nu, är det att flytta isär.

Känns så jävla galet att skriva det, och jag har knappt berättat det för någon. Har inte riktigt förstått det ens. Känns läskigt att publicera det här till och med, för då är det liksom för sent att ändra sig sen. Då är det redan sagt och folk kan börja ställa frågor som det inte finns svar på.





Kl 15.30 alltså. Det är då det skrivs kontrakt för min nya lägenhet.

Och jag vill bara gråta för det känns bara så jävla fel.